Det här med sömnen
Det pratas om sömn på bloggarna. När vi kom hem från BB med Penny kändes det fullständigt onaturligt för oss (eller främst för mig) att hon skulle sova i egen säng. Jag kunde helt enkelt inte slappna av och sova själv om jag inte hörde att hon andades när jag somnade eller när jag vaknade upp på natten. Penny själv kunde däremot sova lite varstans och verkade inte bry sig alls vart hon låg. Så i grunden val väl detta en rent självisk handling? Det handlade ju om att JAG inte kunde sova om hon inte låg i vår säng.
Efter ungefär tre månader upplevde jag att vi störde Pennys sömnn och hon störde vår, så vi beslutade att hon skulle sova i egen säng. Det gick till en början jättebra, vi la bara ner henne så somnade hon och sedan vaknade hon för att äta. I den här vevan började hon sova ganska dåligt på dagarna, så jag gick stenhårt in för att hon skulle börja sova mer och införde rutiner. Detta är något jag ofta har känt att jag behöver be om ursäkt för, att vi faktiskt HAR rutiner, att Penny äter och sover på samma tider dag efter dag. I denna tid av följa barnets rytm, som progageras överallt, inte minst på BB. Och detta att barn tar den sömn de behöver håller jag inte med om, det gjorde verkligen inte mitt barn iaf!
Många anser att den rådande trenden är att barn ska sova själv i egen säng, och så kanske det är. Jag anser däremot tvärtom, jag tycker att det snarare råder hetsjakt på dem som försöker få sina barn att sova själva. Vilket är vad vi gör och det går upp och ner, men för det mesta bra. Det pratas om sömnstörningar när man blir älder, anknytningsproblem och gud vet vad. Som vanligt i livet som förälder (eller mamma?) har du alltid ändan bak hur du än vänder dig, dvs hur du än gör så kan du inte göra rätt. Fast jag skiter egentligen högaktningsfullt i hur andra gör bara det fungerar för dom, vi gör det som fungerar för oss. Jag önskar bara att vi inte skulle döma varandra så hårt i den här lilla bubblan av nästan enbart mammor som vi lever i ett kort tag.
Jag tycker att det är jättebra att ni har rutiner som funkar! Jag tror att barn behöver och mår bra av rutiner eftersom dagarna blir förutsägbara och därmed trygga för dem.
Jag tycker absolut att man ska göra som känns bäst, tycker man att det passar familjen bäst att barnet sover i egen säng är det klart att man ska göra så, huvudsaken är ju att alla är nöjda och sover så bra som möjligt. Det jag vänder mig emot, eller snarare inte förstår, är att barnet SKA sova och somna i egen säng till varje pris och att man är beredd att ta till vissa metoder för att uppnå detta. Att man gör det för sakens skull, eller för att "experter" säger att det ska vara så och det kanske egentligen inte är så föränkrat hos en själv.
Ursäkta svamlet, jag är så trött och ska gå och lägga mig!
