flerarosaprickar

Det pratas om sömn på bloggarna. När vi kom hem från BB med Penny kändes det fullständigt onaturligt för oss (eller främst för mig) att hon skulle sova i egen säng. Jag kunde helt enkelt inte slappna av och sova själv om jag inte hörde att hon andades när jag somnade eller när jag vaknade upp på natten. Penny själv kunde däremot sova lite varstans och verkade inte bry sig alls vart hon låg. Så i grunden val väl detta en rent självisk handling? Det handlade ju om att JAG inte kunde sova om hon inte låg i vår säng.

Efter ungefär tre månader upplevde jag att vi störde Pennys sömnn och hon störde vår, så vi beslutade att hon skulle sova i egen säng. Det gick till en början jättebra, vi la bara ner henne så somnade hon och sedan vaknade hon för att äta. I den här vevan började hon sova ganska dåligt på dagarna, så jag gick stenhårt in för att hon skulle börja sova mer och införde rutiner. Detta är något jag ofta har känt att jag behöver be om ursäkt för, att vi faktiskt HAR rutiner, att Penny äter och sover på samma tider dag efter dag. I denna tid av följa barnets rytm, som progageras överallt, inte minst på BB. Och detta att barn tar den sömn de behöver håller jag inte med om, det gjorde verkligen inte mitt barn iaf!

Många anser att den rådande trenden är att barn ska sova själv i egen säng, och så kanske det är. Jag anser däremot tvärtom, jag tycker att det snarare råder hetsjakt på dem som försöker få sina barn att sova själva. Vilket är vad vi gör och det går upp och ner, men för det mesta bra. Det pratas om sömnstörningar när man blir älder, anknytningsproblem och gud vet vad. Som vanligt i livet som förälder (eller mamma?) har du alltid ändan bak hur du än vänder dig, dvs hur du än gör så kan du inte göra rätt. Fast jag skiter egentligen högaktningsfullt i hur andra gör bara det fungerar för dom, vi gör det som fungerar för oss. Jag önskar bara att vi inte skulle döma varandra så hårt i den här lilla bubblan av nästan enbart mammor som vi lever i ett kort tag.

Idag fyller Penny 6 månader, det firade hon med att äta en hel stor barnmatsburk med lasagne. Vi har förövrigt tagit det väldigt lugnt med frukten och hon har hittills knappt fått det alls eftersom det varnas för det överallt, tydligen kan det göra att dom inte vill ha maten då frukten är godare. Nu trodde iaf jag att det bara skulle vara att mata på med frukten när det funkar så bra med maten, men hon gillar inte frukten alls, haha! Men det kommer väl det också... Sedan vi började introducera kött har vi kört med burkmat och vi får se hur vi gör i fortsättningen, vi har så dålig plats i vår lilla frys så några storkok av barnmat blir det inte. Egentligen kanske det inte är så svårt att ge av vår mat, man kan ju kanske ta av lite innan man saltar och sånt, problemet är väl att vi inte äter kolhydrater. Vi får se som sagt, burkar är ju väldigt praktiskt och om ytterligare sex månader kan hon ju nästan äta allt vi äter så då blir det ju enklare.

Igår var vi till sjukgymnasten för att kolla upp Pennys nacke, vår BVC-sköterska tyckte nämligen att hon lutade sig mycket åt ett håll sist vi var där. Allt vara dock bara fint och sjukgymnasten sa att hon låg långt framme motoriskt och var även imponerad över hennes sittkunskaper, skryt, skrytl Häromdagen kom det också ett mamama, Penny har ju alltid låtit en massa men nu börjar det alltså komma stavelser också, så roligt!

Nu ligger skrutt och sover sin sista nap och pappan är ute på vift, får hoppas att han inte blir borta hela kvällen, vi saknar honom redan! Han har röjt i Pennys rum på förmiddagen för på måndag kommer en hantverkare och slipar golvet därinne, det kommer att bli så fint! Sedan är det bara elementet och fönstret som ska målas och tapet upp på en vägg sedan kan Penny flytta in, den här tapeten förälskade pappan sig i totalt så den kommer det att bli: