Hon gjört!

När vi har tränat magläge med Penny har det mest varit en historia om hur djupt ner i soffkudden man kan komma med ansiktet under ansträngda stön. Men så idag kunde hon plötsligt lyfta huvudet högt och ligga och titta en ganska lång stund, bildbebevis kommer såklart!/Mvh töntigt stolt mamma

Cute overload

Gudars så lillskrutt sover! Vi hinner sakna henne en massa under sovstunderna, vi är ju vana vid att hon är vaken mycket. Sover hon igen för all vakentid hon haft under sin livstid nu måntro?... 

Jag dog nästan sötdöden när Penny fyrade av världens gulligaste leenden idag, alla föräldrar tycker väl att deras barn är sötast och jag är inget undantag... Hon har helt underbara skrattgropar liksom ovanför munnen, tyvärr blev det inget kort på dem idag då jag var ensam hemma, och lilla fröken bara vill vara i famnen när hon är vaken. 

Jag och Penny var också iväg och träffade en gammal vän på stan. Hon ska på arbetsintervju i stan imorgon, det vore ju inte helt fel om hon flyttade hit, de få jag kände i stan flyttade ju härifrån när jag flyttade hit...



En bild på Penny ca 10 timmar gammal, shit vad det hänt saker på kort tid!





Endast mamma och bebis är vaken...

Vi har haft en galet bra natt här efter några jobbiga, bebis har sovit länge, bajsat och inte haft ont i magen! Kan det vara så att flaskan jag köpte i Linné igår verkligen fungerade? Synd bara att min kropp är inställd på att hon ska äta efter 2 ½ timme och vaknar av sig själv då... Men jag känner mig ändå väldigt utvilad, dock hade jag lovat mig själv att försöka sova vidare en stund nu på morgonen men det går verkligen inte, jag är för mycket morgonmänniska för det.

Jag har tänkt på en vän till mig som är inne på förlossningen när jag vaknat inatt, jag hoppas verkligen att det går bra och att de kanske fått sin lilla son nu. Jag har märkt att förlossningen nog verkligen är kvinnornas version av lumpen, iaf jag kan inte få nog av att prata om den. Inte så konstigt iofs då det är en mycket mäktig upplevelse hur den än går till. Jag längtar tills alla i vår lilla egenkonstruerade "mammagrupp" fått sina bebisar så att vi kan frossa i förlossningssnack, hehe... Jag tycker även att det är hur roligt som helst att läsa andras förlossningshistorier, men blir jätteavundsjuk och småirriterad om den gått väldigt lätt...

Jag vet inte vad vi ska hitta på i helgen, men det blir nog lugnt. Darling ska få sova ut och han kommer nog att sova ganska länge, vi behöver nog ha en softardag alla tre, nu har Penny somnat här bredvid igen.


Förlossningen- The short story

När fick du reda på att du var gravid?
Den 14/9 2010. Efter att en vän berättat att hon var gravid i v.6, kom jag på att min mens var något försenad...

2. Hur gammal var du?
29

3. Hur tog din partner det?
Han blev glad men fundersam eftersom vi hade tänkt vänta ett tag till.

4. Mådde du mycket illa?
Ja, fram till v.21 spydde jag i stort sett varje dag, främst på morgonen.

5. Var du känslig?
Haha! Det är bara förnamnet, jag kunde lipa för det mesta.

6. När kände du bebisens första sparkar?
I v. 16 tror jag, jag satt på bussen från jobbet och det kändes som bubblor som sprack i magen. I julhelgen i v.20 satte hon igång på allvar, och sedan gick det inte en dag utan att hon gjorde sig påmind.

7. Var du ofta orolig?
Ja, iochmed att vi hade ett missfall tidigare blir man mer medveten om att allt kan gå åt skogen, men från v.20 ungefär stillade sig oron markant.

8. Sparkade bebisen mycket?
Mest mellan 21-23 men ganska regelbundet under hela dagarna, dock vaknade jag inte om nätterna.

9. När började du läcka bröstmjölk?
Aldrig

10. Fick du bristningar?
På magen och det området? Bara några små på ena höften (Yay!) I andra områden under förlossningen? Massor! (Not så yay)

11. Blödde du någon gång?
Ja, en liten blödning i v.9 så då trodde vi att det var kört. Började nästan att gråta av lättnad när den barska manliga gynekologen surt konstaterad att allt var normalt, och typ skällde på mig för att jag inte skrivit in mig på MVC redan.

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Fem


13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Att vi skulle vara hemma länge och göra mesta jobbet tillsammans där. Att det skulle gå hyfsat snabbt, inte göra så hemskt ont och att jag inte skulle behöva en massa smärtlindring och värkstimulerande dropp. Förlossningen skulle liksom vara ”värdig” dvs jag skulle inte skrika, se hemsk ut osv. Bah!

14. Hur började din förlossning?
Jag vaknade min vana trogen vid fyra på natten två veckor före BF för att kissa, då kände jag som om det var blött i trosan, typ som när man fått mens. Jag gick upp på toa och hela trosan var blöt, så jag ropade till Stefan att jag trodde att vattnet gått så han blev klarvaken på en nanosekund. Vi blev helt uppspelta och peppade! Kl åtta åkte vi in för kontroll och vattenavgång konstaterades. Sedan började den långa väntan... Inget hände förutom små värkar som kom och gick, de kom främst på natten så att jag inte kunde sova, sedan avstannade de på dagen. Vi fick åka in för CTG- kontroll i två dagar och sedan fick vi tid för ingångsättning. I GBG får man som längst gå 72 h efter vattnet gått. Det kändes helt surrealistiskt när vi fick tiden, den 12/5 skulle vi föda barn! (Ja, eller tyvärr bara jag då, Stefan kunde ju tyvärr inte göra hälften av jobbet...)

15. Hur många timmar tog förlossningen?
Elva timmar om man räknar från när droppet sattes.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
1,5 centimeter

18. Vilken smärtlindring tog du?
Lustgas och sterila kvaddlar

19. Dragen med sugklocka?
Nej

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
38 minuter

21. Blev det komplikationer?

Efter att Penny och moderkakan kommit ut så började det pumpa ut blod från oidentifierbart ställe i min mage så BM blev ganska stressad, läkare tillkallades och jag blev ivägrullad till operation, bedövad från magen ner och sydd. Då tyckte jag EXTREMT synd om mig själv och var riktigt ynklig, jag ville ju att allt jobbigt skulle vara över och jag ville gosa med mitt barn och min man!

22. Vad tyckte du var jobbigast?
De två sista timmarna var hell on earth, speciellt när jag efter en timmes väldigt smärtsamma värkar fortfarande stod stilla på 9 cm, då kändes det som jag tappade allt. Men jobbigast och smärtsammast var ändå krystvärkarna och när huvudet kom ut. Oh. My. God.

23. Var du rädd för något?
Att jag inte skulle orka för det kändes verkligen så.

24. Skrek du?
Som i värsta horror movien, men bara under krystvärkarna.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Stefan och en BM, under de tre sista krystvärkarna kom det in två till uskor.

26. Hade du någon nära med dig?
Ja, Stefan.

27. Fick du sys?
Jepp, a whole lot.

28. Vilken vecka födde du i?
Vecka 38+3

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
3620 gram tung och 51 cm lång.

30. Ammar du?
Nej

31. Hur gammal är bebisen nu?
3 veckor

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Den blev ju inte som jag hade tänkt mig iom igångsättningen, jag ville ju helst undvika dropp men det var ju bara att glömma. Smärtan var ju svår att förbereda sig på, jag trodde inte riktigt att den skulle vara så hemsk. Till min egen förvåning gick jag med på kvaddlar och det hjälpte faktiskt mycket, ångrar i efterhand att vi inte fortsatte med det några gånger till. EDA blev det ju inte och det ville jag ju mycket riktigt inte ta före, dock hojtade jag efter det när jag var öppen nio cm men läkaren var upptagen och kom när det var två krystvärkar kvar (humorn i det! Han ba: var det någon som skulle ha EDA här? Vi ba: det är för sent, här kommer det unge!) Jag är väldigt stolt över mitt och Stefans samarbete, blir helt varm när jag tänker på det och vi fick också en massa beröm för det. Jag fick också beröm för min andningsteknik så jag är glad att jag köpte den där boken och dvd:n. Sedan brast jag ju åt alla håll och kanter vilket inte var så roligt, och något jag fortfarande besväras av och säkerligen kommer att göra ett bra tag. Ungefär en timme efter förlossningen vad typ det enda jag kunde säga: det här gör jag aldrig om! Så det sammanfattar väl upplevelsen ganska bra... Men ändå så här tre veckor efter: Galet häftig upplevelse! Jag skulle inte vilja vara utan den trots allt.

33. När kommer nästa barn?
Vi kollar att den här blir hyfsat ok först va?


Tio dagar för tidigt, men vem räknade?

Den 12/5 kom världens finaste Penny!



RSS 2.0