flerarosaprickar

Ibland liksom hejdar sig tiden ett slag
och någonting alldeles oväntat sker
Världen förändrar sig varje dag
men ibland blir den aldrig densamma mer

På många sätt är sommaren inte min bästa årstid. Jag blir tex alltid klädförvirrad och får för mig att jag måste köpa saker i FÄRG för att jag ser så deppig ut i mina allt oftast svarta kläder. Det brukar leda till att jag köper en massa konstiga plagg som jag aldrig känner mig bekväm i. När det sedan kommer sådana här dagar trivs jag inte med livet på sommaren, man ska ju inte klaga sägs det men jag tycker att det är FÖR varmt. Att svettas konstant har aldrig varit min kopp of tea precis, och jag blir iskall (ha!) vid blotta tanken på att typ åka till Thailand eller något annat sådant kvavt, dallrande land. Sedan gör väl knappast det faktum att jag sitter i en lägenhet i stan det bättre, sådana här dagar förstår jag varför man vill ha hus, jag skulle kunna döda för en altan. Med en sexveckors- bebis har man ju inte alltid lust att ta sig iväg till en sjö eller något heller, då det alltid är lite av ett projekt. Jag LÄNGTAR till Stefan har semester och vi ska åka hem till mormor och morfar. Om någon sitter och trycker på en altan eller två och vill ha besök är det bara att hojta!

Nu har vi iaf varit ute mycket de här två dagarna, i förrgår tog vi en kvällspicknick när pappan kom hem vilket var skönt. Penny var så galet söt i sin lilla solhatt, så jag sprang runt som ett fån efter Stefan som bar Penny och upprepade hur söt hon var, tyvärr tycker jag dock inte kameran lyckades fånga det ordentligt. Hon är ju stilla väldigt korta stunder när hon är vaken också så det är svårt att få till ett bra kort.





Igår var vi iväg och fikade med "mammorna" på Rosencafeét, mysigt som vanligt och en massa barnsnack som vanligt. Vi kan nog klassas som nördar tillsammans, totalt insnöade på ett ämne... På kvällen kom sedan ännu en av "mammorna" på besök och jag fick träffa lilla P för första gången, så söt naturligtvis och så liten. Penny har verkligen blivit stor så snabbt!

Mamma och moms to be, snart är alla bebisar här!
 

Snyggingar!

Midsommarhelgen för detta året är över, jag är ju inget stort fan av denna helg så det känns skönt. Hela den här pripps- blå grejen brukar vara svår att leva upp till. I år firade vi precis som man "ska" dvs i en stuga i skärgården med ett helt gäng och sillunch, grillning och sällskapslekar ingick. Det var trevligt men det kändes väl sådär att vara det enda paret med barn, ett tag var ljudvolymen öronbedövande och jag var rädd att vi skulle vara tvungen att tillbringa kvällen inne på vårt rum för att skona stackars Penny. Volymen sänkte sig dock, och det blev en riktigt härlig kväll när Penny tillslut somnade i Lottas famn och jag och Stefan kunde bara vara en stund. Jag tog också ett halvt glas rödvin vilket var som en liten bit av himlen...

Igår trodde vi att någon kidnappat vår dotter och bytt ut henne mot en inte lika charmig variant... Det gnälldes, utstöttes små illvrål i protest, åts konstant och skulle minsann inte sovas. Jag stoppade henne tillslut i selen och då somnade hon där medans vi städade. På kvällen tog vi spårvagnen till Liseberg och då sov lilla skatten i vagnen flera timmar. Vi hade ett väldigt mysigt besök på Liseberg och avslutade helgen hemma i soffan med bubbel, ost och kex (schex)


Glass!
   



Stefan kammade hem storvinsten, tyvärr kanske man ska säga...


Penny vaknade på väg hem och då kan man få äta i farten

Natten var bra så idag är både bebis och mamma glada och nöjda igen. Dock tycker nog inte pappan att han fick tillräckligt med sömn trots allt, han var ju tvungen att pallra sig iväg till jobbet halv sju medans vi sov vidare till halv nio. Det funkade bra med vagnen igår och Penny sov mera under dagen igen, hon fick tom somna för natten i vagnen vilket var en prövning för mig. Men när hon vaknade och åt halv två fick hon sova i vår säng igen, det är ju så mysigt! Jag vet att det kanske är dags att börja låta henne sova i egen säng för att inte få problem senare, men jag känner mig inte riktigt mogen för det...

Idag var vi till BVC och träffade barnläkaren som klämde lite på lilla skatten. Hon märkte såklart att hon har en favoritsida hon ligger på, så vi ska försöka vara ännu noggrannare med att lägga henne på andra sidan så att hon inte blir plattskalle på ena sidan det stackars barnet. Den lilla julegrisen hade gått upp ännu mera sedan vi var där sist, vid sex veckors ålder väger hon 5175 gram och är 55,8 cm lång, hepp vad det går undan!

Imorgon åker vi till Stocken på Tjörn och firar vid havet, det blir nog härligt. Jag tror Penny blir det enda barnet, får se om de ångrar att de bjöd oss när hon börjar hungerskrika på morgonkvisten...


                     Jag och Penny för ca två veckor sedan

Nu har mormor åkt hem igen och det är återigen bara "the dream team" hemma igen på dagarna, dvs jag och Penny. Det var såklart jättemysigt att ha mormor här och vi hade gärna haft henne här hela veckan. Penny har börjat le en massa så det fick mormor uppleva, speciellt på morgonen då det är nybajsat och nybadat fyras det av det ena smilet efter det andra.

Penny slog också till och sov 4-5 timmar i sträck på natten i helgen, oh the joy! Vi hoppas innerligt att det är en ny vana... En till vagn införskaffades också på mormors initiativ, vi har ju ingen hiss och därför ingen möjlighet att ta in den i lägenheten och Penny sover så bra i vagnen. Just nu ligger grynet i den och sover, men hon vaknar titt som tätt. Tyvärr tycker jag att hon börjat sova sämre och sämre om dagarna, förhoppningsvis vänder det tillbaka igen för hon behöver sin sömn. Vi provade också att byta ersättning i helgen till NAN HA, men det blev en flopp liksom tidigare försök med NAN PRO. Stackars skruttan blir stenhård i magen så nu är det Semper Lemolac som gäller igen!

 

Oj, oj... Jag tänkte köra lite living on the edge här, och slänga i lite hårfärg när liten äntligen somnat efter att varit vaken i tre timmar. Big mistake, HUGE! Men grävlingslooken är väl så sommar 2011?


Betydligt mer missnöjt än så här var det nyss...

I onsdags kom S på att han ville åka till Malmö på flippertävling, jag var ganska pepp på idén eftersom jag har vänner där och har tänkt åka till Malmö i tio år men av någon outgrundlig anledning aldrig kommit iväg. Men jag och P ville bara följa med om någon av vännerna ville leka med oss, hänga på en flippertävling en hel dag hade vi igen lust till... Härligt nog var en vän tillgänglig på lördagen och en annan på söndagen!

Resan ner gick hur bra som helst, P sov hela tiden och vaknade lägligt nog när vi parkerat utanför hotellet. Men då var det som vanligt mat som gällde NU, och inte om tre minuter. Lilla P kan verkligen låta som om det är mest synd om henne i hela världen och att hon inte fått mat på flera dagar... Vi checkade in på hotellet (som var lite av en besvikelse då vi fått två enkelsängar, vi skulle ju såklart ha bett om att få byta men det kom vi på när vi packat upp) Mötte upp min vän C och sedan vinkade vi av pappan och gick och lunchade på lilla torg. När C var tvungen att gå gick jag och P tillbaka till hotellet för lite mat för lilla fröken, och sedan gick i iväg till tävlingen så att stolta pappan fick visa upp sin lilla guldklimp. Efter lite häng på tävlingen gick jag och P tillbaka till hotellet igen och eftersom P hade sovit i vagnen precis hela dagen, ville hon sedan inte alls ta någon kvällslur utan hon var vaken från 19-00...

När jag vaknade på söndagen hade jag ont i ryggen, usch vilka dåliga sängar det var. S berättade att P hade varit väldigt svår att söva, och jag hade somnat ifrån som vanligt... Jag är väldigt kvällstrött nu så S får nästan alltid ta nattningen, den som är den jobbiga då hon har lite svårt att komma till ro... Men pappa är helt enkelt bäst på att natta och vjyssa och har mycket bättre tålamod än mamma, å andra sidan brukar jag ta de flesta nattmatningarna. 

På söndagen mötte vi upp fina A och hennes nya kille i Västra hamnen, det var galet varmt tyckte speciellt jag som inte funkar så bra i extrem värme... Vi tog en promenad och lunch innan det var dags att åka hem, även den här gången sov P hela resan och vaknade upp när vi parkerade utanför hemmet, exemplariska unge!

Öresundsbron


Snurrtornet


Vimlet i Västra hamnen


A och P- Gullungar!




Männen- Mycket bilsnack som vanligt...


Fin helg!

När fick du reda på att du var gravid?
Den 14/9 2010. Efter att en vän berättat att hon var gravid i v.6, kom jag på att min mens var något försenad...

2. Hur gammal var du?
29

3. Hur tog din partner det?
Han blev glad men fundersam eftersom vi hade tänkt vänta ett tag till.

4. Mådde du mycket illa?
Ja, fram till v.21 spydde jag i stort sett varje dag, främst på morgonen.

5. Var du känslig?
Haha! Det är bara förnamnet, jag kunde lipa för det mesta.

6. När kände du bebisens första sparkar?
I v. 16 tror jag, jag satt på bussen från jobbet och det kändes som bubblor som sprack i magen. I julhelgen i v.20 satte hon igång på allvar, och sedan gick det inte en dag utan att hon gjorde sig påmind.

7. Var du ofta orolig?
Ja, iochmed att vi hade ett missfall tidigare blir man mer medveten om att allt kan gå åt skogen, men från v.20 ungefär stillade sig oron markant.

8. Sparkade bebisen mycket?
Mest mellan 21-23 men ganska regelbundet under hela dagarna, dock vaknade jag inte om nätterna.

9. När började du läcka bröstmjölk?
Aldrig

10. Fick du bristningar?
På magen och det området? Bara några små på ena höften (Yay!) I andra områden under förlossningen? Massor! (Not så yay)

11. Blödde du någon gång?
Ja, en liten blödning i v.9 så då trodde vi att det var kört. Började nästan att gråta av lättnad när den barska manliga gynekologen surt konstaterad att allt var normalt, och typ skällde på mig för att jag inte skrivit in mig på MVC redan.

12. Hur många ultraljud gjorde du?
Fem

13. Hur ville du att din förlossning skulle se ut?
Att vi skulle vara hemma länge och göra mesta jobbet tillsammans där. Att det skulle gå hyfsat snabbt, inte göra så hemskt ont och att jag inte skulle behöva en massa smärtlindring och värkstimulerande dropp. Förlossningen skulle liksom vara ”värdig” dvs jag skulle inte skrika, se hemsk ut osv. Bah!

14. Hur började din förlossning?
Jag vaknade min vana trogen vid fyra på natten två veckor före BF för att kissa, då kände jag som om det var blött i trosan, typ som när man fått mens. Jag gick upp på toa och hela trosan var blöt, så jag ropade till Stefan att jag trodde att vattnet gått så han blev klarvaken på en nanosekund. Vi blev helt uppspelta och peppade! Kl åtta åkte vi in för kontroll och vattenavgång konstaterades. Sedan började den långa väntan... Inget hände förutom små värkar som kom och gick, de kom främst på natten så att jag inte kunde sova, sedan avstannade de på dagen. Vi fick åka in för CTG- kontroll i två dagar och sedan fick vi tid för ingångsättning. I GBG får man som längst gå 72 h efter vattnet gått. Det kändes helt surrealistiskt när vi fick tiden, den 12/5 skulle vi föda barn! (Ja, eller tyvärr bara jag då, Stefan kunde ju tyvärr inte göra hälften av jobbet...)

15. Hur många timmar tog förlossningen?
Elva timmar om man räknar från när droppet sattes.

16. Födde du vaginalt eller med kejsarsnitt?
Vaginalt

17. Hur mycket var du öppen när du kom in?
1,5 centimeter

18. Vilken smärtlindring tog du?
Lustgas och sterila kvaddlar

19. Dragen med sugklocka?
Nej

20. Hur lång tid tog det att krysta ut bebisen?
38 minuter

21. Blev det komplikationer?
Efter att Penny och moderkakan kommit ut så började det pumpa ut blod från oidentifierbart ställe i min mage så BM blev ganska stressad, läkare tillkallades och jag blev ivägrullad till operation, bedövad från magen ner och sydd. Då tyckte jag EXTREMT synd om mig själv och var riktigt ynklig, jag ville ju att allt jobbigt skulle vara över och jag ville gosa med mitt barn och min man!

22. Vad tyckte du var jobbigast?
De två sista timmarna var hell on earth, speciellt när jag efter en timmes väldigt smärtsamma värkar fortfarande stod stilla på 9 cm, då kändes det som jag tappade allt. Men jobbigast och smärtsammast var ändå krystvärkarna och när huvudet kom ut. Oh. My. God.

23. Var du rädd för något?
Att jag inte skulle orka för det kändes verkligen så.

24. Skrek du?
Som i värsta horror movien, men bara under krystvärkarna.

25. Hur många var inne i förlossningsrummet?
Jag, Stefan och en BM, under de tre sista krystvärkarna kom det in två till uskor.

26. Hade du någon nära med dig?
Ja, Stefan.

27. Fick du sys?
Jepp, a whole lot.

28. Vilken vecka födde du i?
Vecka 38+3

29. Vad var vikt och längd på bebisen?
3620 gram tung och 51 cm lång.

30. Ammar du?
Nej

31. Hur gammal är bebisen nu?
3 veckor

32. Vad tyckte du om förlossningen?
Den blev ju inte som jag hade tänkt mig iom igångsättningen, jag ville ju helst undvika dropp men det var ju bara att glömma. Smärtan var ju svår att förbereda sig på, jag trodde inte riktigt att den skulle vara så hemsk. Till min egen förvåning gick jag med på kvaddlar och det hjälpte faktiskt mycket, ångrar i efterhand att vi inte fortsatte med det några gånger till. EDA blev det ju inte och det ville jag ju mycket riktigt inte ta före, dock hojtade jag efter det när jag var öppen nio cm men läkaren var upptagen och kom när det var två krystvärkar kvar (humorn i det! Han ba: var det någon som skulle ha EDA här? Vi ba: det är för sent, här kommer det unge!) Jag är väldigt stolt över mitt och Stefans samarbete, blir helt varm när jag tänker på det och vi fick också en massa beröm för det. Jag fick också beröm för min andningsteknik så jag är glad att jag köpte den där boken och dvd:n. Sedan brast jag ju åt alla håll och kanter vilket inte var så roligt, och något jag fortfarande besväras av och säkerligen kommer att göra ett bra tag. Ungefär en timme efter förlossningen vad typ det enda jag kunde säga: det här gör jag aldrig om! Så det sammanfattar väl upplevelsen ganska bra... Men ändå så här tre veckor efter: Galet häftig upplevelse! Jag skulle inte vilja vara utan den trots allt.

33. När kommer nästa barn?
Vi kollar att den här blir hyfsat ok först va?

Den 12/5 kom världens finaste Penny!